Efter att ha lekt med pojkarna lite kikar jag ut och möts av denna vackra himmel :D

Underbart! Nu ska jag ner och ge grabbarna frukost och sen blir det städa städa städa då jag får besök senare idag! :) Och ikväll blir det att fara på julfest, frågan är vems? :-\

Puss och kram på er!

Ett. Vincent och Aron har nyss vaknat, lägger mig i sängen bredvid dom först erbjuder Aron mig tutten och jag tar den och börjar suga, då tar han tillbaka den. Jag ser då ledsen ut, då erbjuds Vincent sin tutte och jag tar den men som Aron så tar han tillbaka den och jag ser ännu en gång ledsen ut, då erbjuder Aron sin tutte igen och sen Vincent igen och så här håller det på ett tag, nu sitter dom båda och klappar händerna o rycker mamma i håret ;)

Två. Jag lägger mig med huvudet i mellan Arons ben och sätter Vincent på min mage, kan då lova att jag fick grundlig undersökning av ansiktet utförd av doktor V och doktor A. Enligt dom såg allt bra ut ;)

Tre. Aron klappar händerna och Vincent gör detsamma, blicken han får av Aron säger; Vad håller du på med?

Ligsiterna river ut min byrå :P  

Här leker dom med en av 2 traktorer dom fick i födelsedagspresent ;)

Är det normalt att sitta och stirra på klockan och bara invänta varje klockslag som för ett år sen innebar början på en otrolig resa?

Kan inte låta bli, om 2 timmar (för ett år sen) vaknade jag och misstänkte att vattnet gått men fortsatte sova. 18.5 timmar senare var jag mamma till två pojkar som idag den 5 december blir ett år.

Var tog tiden vägen? Det var ju nyss man gick och pustade med stormagen... Är så tacksam över att allt gått så bra med pojkarna men känslan av att man kunde gjort saker annorlunda finns där hela tiden... Den här dagen och kommande dagar kommer vara fyllda av skratt och glädje, men även sorg och saknad.

Satt och sorterade bilder som jag ska ha i ett blogginlägg som jag ska tillägna mina barn, och känns så overkligt då alla minnen kommer tillbaka, allt på en och samma gång... tårarna faller och tröttheten börjar smyga sig på...

Ni får tycka vad ni vill, att jag är löjlig som är så känslig osv. Men detta är vad jag känner, smått panikslagen, tankar som flyger, ledsen och otroligt jävla stolt! Med detta sagt vill jag bara säga...

GRATTIS mina små hjältar på 1 års dagen <3 Vincent och Aron, utan er skulle jag inte klara dagen. Jag kommer finnas för er hela livet och även när min tid är ute... Jag älskar er så otroligt mycket, är ett privilegium att få vara mamma till er <3 Finns inte ord för hur mycket jag älskar er eller hur mycket ni betyder för mig <3

Ps. kommer skriva det lovade blogg inlägget men det kommer ta lite tid då jag har mycket att berätta och mycket som far runt i skallen just nu.

Imorgon blir det fira pojkarna <3 Men nu måste jag sova, en stor dag imorgon. Over and out!